att känna sej ensam...

jag känner mej ofta ensam.. för ofta kanske..
men jag är inte ensam, långt ifrån!

jag har en man , en dotter , mina 2 hundar, mina älskade vänner, o en stor alldeles underbar familj, men ändå sköljer vågen av ensamhet över mej titt som tätt..

jag känner mej uttråkad fast jag gör mkt.. jag träffar mina vänner, jag rider o är i stallet, jag är ute med mina hundar o härjar, åker på hundkurser m.m.. o då är jag glad...men ibland känns som att det bara är för stunden..

jag vill göra saker, planera o fixa... men kommer sällan så långt... känner inte att jag har ngn som vill göra det med mej..??

tänker att det måste vara något jag saknar... men vad?
jag har väl allt jag vill ha... eller?

det va det här jag drömde om som liten, att ha ett fint hus, gifta mej, skaffa barn, ha ett jobb.. o ja, jag har ju fixat allt det där...

har väl kanske inte drömjobbet.. eller jag vet faktiskt inte... har inget jobb jag direkt drömmer om att jobba med så hur ska jag veta?

en hästgård!. ja, det skulle jag vilja ha... men det är ju ingen risk att man lyckas skaffa här uppe i Sthlm.., men där jag kommer ifrån..där kunde vi göra det, men fortfarande vill jag inte flytta tillbaka... även fast jag skulle få min hästgård och samtidigt få vara nära min älskade familj så vill jag inte.... så då kan det ju inte vara det jag söker?..

hård nöt att knäcka helt klart... kanske kommer jag på det nån dag, kanske inte... men min absoluta mardröm är att vakna upp när jag är 55år o ångra att jag inte gjorde si lr så... men hur ska jag kunna göra något när jag inte ens vet vad jag vill?