att vara mamma...

vilken otrolig omställning det är!
jag fattade verkligen inte att det skulle vara såhär "jobbigt" som det faktiskt är...
ngn som ska ha min uppmärksamhet 24/7, att inte få sova osv osv...
ibland blir jag galen o undrar vad jag gett mej in på ;)

men samtidigt är det så fantastiskt underbart... jag visste inte att man kunde känns såhär innan skruttis föddes, det finns inget jag inte skulle göra för hennes skull..
hon är det absolut finaste jag har o jag älskar henne över allt annat!

men jag behöver tid för mej själv oxå... hur mkt jag än älskar henne!
jag är medlem på familjeliv.se , o där är det i stort sett skottpengar på den som inte ammar sitt barn, att man bara ens tänker tanken att göra ngt utan sitt barn o att lämna barnet ensam hos pappa innan den är 1år.... oj,oj... haha!

innan tog jag åt mej mkt av det där... jag visste ju inte hur det skulle vara, har ju lixom aldrig gjort det här förut..

men... jag ammar inte längre, skruttis är ensam m sin pappa nästan varje dag (inte så länge alla gånger men ändå) o jag har åkt iväg på kryssning o varit borta över natten.... o det känns jäkligt bra! hennes pappa är precis lika mkt hennes förälder som jag är....
o tro det lr ej.. hon överlevde faktiskt!
tror inte på ngt sätt att vårat barn har det sämre än andra barn, tvärtom... hon har 2 föräldrar som då o då får vara sej själva, o kan komma tillbaka o vara superföräldrar till henne :-)

vi pratade om det igår jag o min karl, att allafall 1gång /mån ska vi själva få göra ngt... ex gå ut, åka iväg, lr vad man nu vill göra, mer än ett par timmar... o jag tror att det kommer bli jättebra!